C'est fini

Jo. Det är så det får vara nu.

Någonstans under allt bråte och all drivved finns det enda man behöver. När man väl nått dit ska man hålla i hårt, för det är det dyrbaraste som finns. Det är drivkraften som får drevet att gå runt. Det är syret man behöver för de där sista stegen. Det står över alla hårda ord, all känsla av underlägsenhet, all känsla av otillräcklighet. Det kan inte kuvas, ägas eller tämjas. Det är det som gör dig till just dig. Håll i hand, håll i hårt.

Ibland känner jag att mina armar inte är tillräckligt långa för att nå runt, nå om. De skulle behöva vara så väldigt långa ibland, och just nu är de faktiskt det. Tillräckligt långa för att beskydda och värja mot alla hot.

Jag vet inte hur man ber, men var det en bön, då bad jag att allt fick ett slut och att livet fick ta ny sats.

Om du läser det här;
Jag älskar dig.

бойся меня

Fear me.

Jag är den din mamma väljer att inte se under din säng.
Jag är den som får din pappa att välja en annan sagobok.
Jag är den som inte ens din storebror rår på.
Jag är den som får din storasyster att vilja sova i din säng.

Räds mig.

бойся меня.

Shoppingspree

Sjukligt. Inflammerat. Slemmigt.

Är fortfarande inte fri från Belsebubs smittsamma smekning. Så när jag nu kände tvånget att gå ner till bolaget passade jag på att se mig om i butikernas svirrande myckenhet.

Det blev en tröja och en scarf, som är tänka att bäras under morgondagens festligheter.

Det är lite underligt, men när jag igår fick ingivelsen att återuppta mitt bloggande hade jag en helt annan bild av hur jag ville formulera mig. En annan bild av hur jag ville framhäva min bild av verkligheten. Jag tycks inte kunna hitta det språkföret igen, så när jag läser detta inlägg om och om igen inser jag att det rimmar illa. Ska försöka bestämma mig för en satsbyggnad och hålla mig till den.

Ska försöka göra en sammanfattning av utvecklingen sedan sist jag skrev;

Jag har alltså gift mig med den som är som klippt och skuren för mig. Med mannen som får mig att växa och som gör mig lugn samtidigt som han driver mig till vansinne. Det är utopi, mitt i Svenne-Stereotyp-Volvo-Villa-Vakthund-Gisslet. Två bögar som gifter sig. Herre min Gud!

Den dagen var, och förblir, en av de vackraste i mitt liv. Jag skulle kunna skriva ett helt liv med mål att beskriva den, men ändå inte göra den rättvisa. Sammanfattningsvis motiverade den, inte bara oss, utan alla, till kärlek. Visst, det var inte helt enkelt. Svenska Kyrkan hade ju ännu inte godkänt vår smutsiga kärleks inträde till deras fantastiska högstadiedisco, så Gud fick bevittna vår vigsel på sin egen farstukvist. Välsignelsen fick vi dock ta emot inonmhus. Det gick bra. Tack SK.

Utöver giftermål har livet flutit på i samma takt. Norrköping fortsätter att bryta ner och slita sönder ens tro på människor, Apple Bosom fortsätter att vara en enorm inspirationskälla och Pipulla Ischulda Efrahimsdottir fortsätter att vara den trygga hamnen med skydd mot stormvindar och bråddjup. Så även om jag misströstar har jag människor som lyfter mig mot ljuset och får mig att känna djup tacksamhet och kärlek.

Slutligen vill jag erbjuda ett gott råd. För dem som ännu inte fått ta del och inspireras av Joyce Jonathans vackra stämma: Lyssna!

Detta om detta.

бойся меня.

De nouvelle durée

Nya tider kräver nya offer. Så istället för att fortsätta på tidigare lämnad tråd, väljer jag att hänge mig åt omorganisation.

Fortsättning följer inom kort, men till dess;

Ny catchfrase!

бойся меня - Bojshya meija - Fear Me - Räds mig.